”De små hästarna i Tarquinia” – att semestra intill sorgen

Vad innebär det att stå bredvid och se någon lida? Marguerite Duras roman De små hästarna i Tarquinia utspelar sig bland uttråkade semesterfirare vid italienska kusten några år efter andra världskriget. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Hur skriver man om det allra svåraste, det man kanske själv inte förstår? Och hur kommer det sig att känslor som sorg och förtvivlan, åtrå och glädje kan finnas inuti en människa på en och samma gång? Några svar finns i Marguerite Duras lilla och samtidigt mycket stora roman "De små hästarna i Tarquinia" från 1953. Berättelsen kretsar kring en handfull sommarlediga vänner vid kusten i Italien vars dagar flyter ihop i hettan över för många Campari bitter. I bergen intill har en minröjare just sprängts till döds. Minröjarens föräldrar dröjer sig kvar, vägrar skriva på dödsattesten och samlar sonens söndersprängda kropp i en tvållåda de fått av specerihandlaren i byn.Vad innebär det egentligen att semestra i närvaron av djup sorg och förtvivlan, och för vilka är en sådan semester möjlig? Det frågar sig författaren Balsam Karam i Klassikern.Uppläsare: Christina HöglundÖversättare: Suzanne Palme