Klaus Manns roman Mefisto -om att underkasta sig ondskan

1936 skrev Klaus Mann, son till Thomas Mann, romanen Mefisto romanen om en karriär i exil i Amsterdam. Mann hade likt många andra kulturellt verksamma lämnat Nazi-Tyskland redan 1933. Romanen handlar om skådespelaren Henrik Höfgen som likt en kameleont anpassade sig det nya naziststyret trots att han innan maktövertagandet gjort sig känd som kommunist. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Mann hade likt många andra kulturellt verksamma lämnat Nazi-Tyskland redan 1933. Romanen handlar om skådespelaren Henrik Höfgen som likt en kameleont anpassade sig det nya naziststyret trots att han innan maktövertagandet gjort sig känd som kommunist. Hans paradroll som Mefisto i Goethes Faust symboliserar hans beredvillighet att underkasta sig ondskan och Manns roman blev naturligtvis förbjuden av nazisterna. ”Mefisto” översattes till tolv språk men stötte även efter kriget på patrull i Tyskland, 1956 kom den ut i DDR men i väst hävdade adoptivsonen till skådespelaren Gustaf Gründgens att Gründgens stått modell för Manns nidbild och var förtalad. Omständliga juridiska processer följde och först 1980, 44 år efter bokens tillkomst och 35 år efter den nazistiska diktaturens fall gavs ”Mefisto” ut i Västtyskland. Klaus Mann som begått självmord 1949 hävdade så länge han levde att, trots att han känt Gründgens, velat skildra en ”symbolisk typ” . Romanens sista ord lyder: ”Alla personerna i denna bok är typer, inte porträtt.”