"Orestien" - Aiskolys blodiga trilogi nedslående tidlös

All denna blodsutgjutelse: uppätna barn, offrade döttrar, mördade mödrar och makar - för vad? Den antika tragedins fader Aiskylos visade redan för 2500 år sen att barbariets tid aldrig är långt borta. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Två år före sin död 456 f Kr lämnade tragöden sitt testamente till eftervärlden; trilogin ”Orestien” - en text unikt bevarad genom historien och vars tre delar ”Agamemnon”, ”Gravoffret”, ”Eumeniderna” fortfarande spelas och vars gestalter inspirerar. Aiskylos kan med fog säjas vara fadern till den den grekiska tragedin - denna hybrid mellan de dionysiska gamla offerriterna och stoff från de homeriska gudasagorna, och där det dramaturgiska greppet med kören som följer skeendet, oftast blodigt, med sina kommentarer och reaktioner skapar en suggestiv och intelligent blandning av inlevelse och distans. Här lever gudar och människor lever tätt ihop, båda kan hämnas och bråka, drivs av passioner, otrohet och vrede. Orestiens släktförbannelse startar i en fasansfull måltid; Agamemnons far Atreus, kung av Argos, hämnas sin bror Thyestes som snott Atreus fru, och som i en skräckfilm tillreder han broderns barn, utom ett, och bjuder på middag. Brodern flyr helt utom sig och det ouppätna barnet Aigisthos dyker omsider upp som älskare hos Klytameistra med hämnd i kikaren. Hela kriget mot Troja startar dessutom då Agememnons brors fru Helena blivit bortförd av en trojansk prins. Dåtidens politiska situation spelade sin roll, men Aiskylos skildring av blodshämndens förödelse och nödvändigheten av en rättstat är nedslående tidlös. Maria Edström har läst om Orestien och lyssnat på Radioteaterns uppsättningar av Aiskylos trilogi. Ur Radioteatern föreställning av ”Orestien” från 1958 i översättning av Emil Zilliacus radioarrangemang av Herbert Grevenius, i regi av Åke Falck. Karin Kavli som Klytameistra, Ulla Sjöblom som Elektra, Berta Hall som Palls Athena, Gun Arvidsson som hämndgudinna och Arne Nyberg som väktare. Ur Radioteaterns föreställning av ”Agamemnon” från 1972 i översättning av Emil Zilliacus, i regi av Ragnar Lyth. Anita Ekström som Kassandra, Olof Thunberg som man i kören. Musik ”Danse” av Jean-Jaques Lemêtre ur Ariane Mnochkines uppsättning ”Les Atrides” på Théâtre du Soleil