Sigrid Flensburg om lovikkavanten

Terese Torgrim, nomadskolelärarinna i Norrbotten, stickade av alla mönstrade samiska vantar hon såg. Hon till och med lät sänka sig i rullstol ner under kyrkgolvet i Jukkasjärvi kyrka. Där nere låg de döda. Med vantar på sig! Terese Torgrim stickade mönstren på tumvantar och halvvantar. Gravvantarna visade att stickning var känd bland samer redan på 1600 talet. Lovikkavantarna har en annan historia. De kom till av en tillfällighet. En utskälld stickerska i tornedalsbyn Lovikka (Erika Aittamaa i slutet av 1800-talet) kom en hemlighet på spåren när hon försökte göra vantarna varmare. En idé som gav henne mat för dagen, succé bland forbönder och som fortfarande lever. Med god hjälp av kölden kan stickning ge en människa utlopp för sitt behov att uttrycka sig, att formsätta och skapa något vackert. -Det är en njutning att hitta ett slitstarkt mönster som samtidigt är vackert, säger Erika Nordvall Falck, som stickat och återskapat gamla vantmönster i Norrbotten