ANSVARSFLYKT I FLYKTINGFRÅGAN

Lördag 19 aprilI den amerikanska kongressen får Sveriges flyktingpolitik beröm för sin generositet. Samtidigt tar tvångsavvisningarna till Afghanistan fart och sedan ett par månader får de flesta irakiska asylsökande avslag. Vem tar ansvaret för denna åtstramning? Om asylbeslut som Svarte Petter-spel i ett system där juristerna fått huvudrollen.

Veckans program börjar med ett reportage om en avvisning av flyktingar. En signal som kan ha bidragit till att färre söker asyl i Sverige kan vara att Migrationsverkets chef i slutet av förra året fattade ett så kallat ”vägledande” beslut som gäller Afghanistan. Där sägs att även om personer kommer från områden i Afghanistan, där det råder väpnad konflikt, så är det möjligt att tvångsavvisa dem till Kabul. För en månad sedan, den 18 mars, dömde migrationsdomstolen stick i stäv mot just det här beslutet. Trots det avvisas samma kväll sex afghanska män till just Kabul. Trots vädjanden från Afghanistans regering om att undvika tvångsavvisningar på profeten Mohammeds födelsedag så landar de avvisade afghanerna och ett 20-tal svenska poliser i Kabul den 19 mars. Konflikts Randi Mossige Norheim fick tag i några av de avvisade männen per telefon i Afghanistan. När den nya utlänningslagen sjösattes i mars 2006 var det en av de största reformerna av asylpolitiken på flera decennier. Det nya systemet, där regeringsbeslut och den utskällda Utlänningnämnden ersattes med migrationsdomstolar som överinstans, skulle borga för rättsäkerhet och att ansvarsfördelningen var tydligare jämfört med tidigare. Konflikts Marie Liljedahl intervjuar den lundensiska statsvetaren Isa Cegrell som i en magisteruppsats med titeln ”Gör om, gör rätt!” påpekat att skapandet av Migrationsdomstolen är del av en internationell trend av ”judikalisering”, det vill säga överflyttning av makt från folkvalda politiker till rättsväsendet. Även etnologen Eva Norström som satt i utredningen som ledde till den nya utlänningslagen intervjuas. Hon anser att regering och politiker nu gömmer sig för mycket bakom den nya domstolsordningen och undviker ansvar. Bakgrunden till omgörningen var år av högljudd kritik, i synnerhet från kyrkan och organisationer som Amnesty och Röda Korset. Den ordning som hade funnits innan sågs av dessa som alldeles för strikt och nu fanns en utbredd förhoppning om att det nya systemet skulle vara tydligare, mer förutsägbart och på det hela taget generösare. När så en våg av irakiska flyktingar började strömma in i Sverige på hösten 2006 verkade dessa förhoppningar besannas. En överväldigande majoritet av alla irakier gavs uppehållstillstånd och under hela 2007 kom omkring 1 500 från det krigshärjade Irak varje månad till Sverige.Men samtidigt hade det nya systemets kvarnar börjat mala. I just februari 2007 kom en dom från Migrationsöverdomstolen där det slogs fast att en yezidisk man från norra Irak inte hade flyktingskäl eftersom det, i lagens mening, inte rådde väpnad konflikt i landet. För att han skulle fått stanna hade han behövt ”individuella skäl”, och det hade han inte eftersom den del av Irak han kom från var relativt lugn. Denna dom applicerades i juli 2007 av Migrationsverket på Bagdad och resten av Irak, i ett vägledande beslut taget av generaldirektören Dan Eliasson, och bekräftades av Migrationsöverdomstolen i december 2007. I ett längre reportage skildrar reportrarna Johanna Sjövall, Katja Magnusson och Firas Junblat ett antal helt aktuella fall med irakiska fall som fått avslag pga otillräckliga ”individuella skyddsskäl”.När denna nya praxis om ”väpnad konflikt” och ”individuella skäl” hade fastslagits började avslagen dugga tätt. Bifallsprocenten, som hade legat kring 90 procent under 2007, sjönk snart till runt 25. Och signalen till de irakier som fortfarande hoppades att ta sig till Sverige, varav många finns i Jordanien och Syrien, gick snabbt fram. Från 1 446 asylsökande i december 2007, sjönk siffran till 1 347 i januari, 834 i februari och 520 i mars. Antalet verkar...