Arabisk vår?

Om ombytta roller i revoltens svallvågor: Nu ängslas auktoritära arabledare för framtiden när tunisierna visar arabvärlden att förtrycket kan brytas. Och den tunisiska regimens allierade i Väst vänder villigt blad och välkomnar de krafter som störtade tidigare vännen Ben Ali. Har Tunisien öppnat vägen för en arabisk vår? Hör röster från Tunis, Kairo, Alger och Paris. Den gångna veckans snabba händelseutveckling i Tunisien har nog överrumplat de flesta. Ingen kunde ana att Zine El Abidine Ben Ali efter 23 år på presidentposten och med ett allt hårdare grepp om makten skulle lämna landet så brådstörtat. Vi backar tillbaka i tiden - så här lät det för bara en vecka sedan på Sergels torg i Stockholm. Det hade då inte gått mer än ett dygn och den landsflyktige Ben Alis efterträdare på presidentposten hade både hunnit utnämnas och avgå. Konflikts Daniela Marquardt var där och träffade Asma Ben Ameur. En vecka senare talades de vid igen. Det har varit en dramatisk vecka i Tunisien. En ny övergångsregering bildades men det dröjde inte länge förrän de nya ministrarna började hoppa av en efter en. Överlevarna från den gamla regimen lämnade det maktbärande RCD och medan ilskna demonstranter slet loss partisymbolerna från partihögkvarterets fasad började också den inre upplösningen av det allsmäktiga partiet.Ben Ali-klanens tillgångar började tas i beslag och i deras palats härjade plundrare. Löften utfärdades om fria val, amnesti åt politiska fångar, pressfrihet och utredning av de tidigare makthavarnas affärer. Det mesta återstår att göra i Tunisien och många fallgropar och konfliktrisker kantar vägen men utsikterna om en ny demokratisk ordning har tänt hopp såväl i som utanför Tunisien. Veckan har också varit full av spekulationer. Kommer revolten i Tunisien att utlösa en dominoeffekt? Vilken blir i så fall nästa regim att falla? Det enda vi vet säkert är att Mohammed Bouaziz - den arbetslöse studenten som tände eld på sig själv och utlöste upproret i Tunisien -  har fått flera efterföljare i Egypten, Algeriet och Mauretanien. Gäster med på telefon:  Kristina Aboulghar, sjukgymnast lever i Egypten sedan 45 år. Ibn Kafka, svensk-marockansk bloggare som har rest och bott på olika håll i Nordafrika. En av de frågor som ständigt återkommer i diskussionen om hur man nu går vidare, är hur snabbt man ska göra sig av med det gamla gardet. Vissa förordar en slags pragmatisk hållning - nu måste man framför allt se till att få ett fungerande styre, och då är det oundvikligt att en del gamla tjänstemän och funktionärer med praktisk kunskap om verksamheten arbetar vidare. Medan andra vill göra rent hus med alla som på något sätt var delaktiga i den gamla regimen. Bland alla dem som nu deltar i att forma framtidens Tunisien finns den framstående människorättsaktivister, journalisten och författaren Sihem Bensedrine. Daniela Marquardt ringde upp henne i Tunis. Efter Tunisiens "Jasminrevolution" har det talats mycket om spridningseffekter i arabvärlden. Kommentatorer har varit snabba att dra paralleller mellan Tunisien och Algeriet, där det också har förekommit våldsamma kravaller den senaste tiden och där flera unga människor i desperation har tänt eld på sig själva. Men verkligheten i Algeriet - ett land rikt på naturresurser men med en fattig befolkning - skiljer sig från grannlandet, där förhållandet är det omvända - få naturresurser men en mer välmående befolkning. Men framför allt skiljer sig det politiska klimatet och de politiska erfarenheterna åt. Statsvetaren Karim Amellal, själv med rötter i Algeriet, anser att minnena av 90-talets inbördeskrig i landet gör att det finns en rädsla för vad alltför omfattande protester kan leda till. Men Zine Cherfaoui, journalist på den algeriska dagstidningen El Watan, är optimist. Förändringar tar tid säger han till frilansjournalisten Anja Sahlberg. Är det nåt land som har fått stå i skamvrån den gångna veckan så är det väl Frankrike som har kommit att bli något av en symbol...