Burmas vägval - Kina eller Väst?

Om Burma och en ny spelplan som tar form för triangeldramat mellan Indien, USA och Kina när det slutna landet nu öppnar sig. Hör om en otålig omvärld som står i startgroparna och väntar på att komma åt Burmas väldiga naturrikedomar. Vi besöker dammbygget som stoppades efter omfattande protester. Men handlar det verkligen om en lyhördhet för folkets vilja eller en reaktion mot kinesisk dominans? Den senaste tiden har vi hört flera positiva nyheter från Burma, eller Myanmar, som landets tidigare ledare döpte landet till. Militärjuntan har släppt makten och landet styrs nu - i alla fall på ytan - av en civil regering. Ekonomin har liberaliserats, man har infört flytande växelkurs och reformerat budgetsystemet. Flera politiska fångar har frigivits, däribland fredspristagen och oppositionsledaren Aung San Suu Kyi. Hon ska nu ställa upp i fyllnadsvalet som hålls senare i vår, ett val som av många ses som en fingervisning om vart Burma egentligen är på väg. Är demokratiseringsprocessen reell och varaktig, eller bara en charad som militärerna spelar med i, med målet att få västvärlden att häva sina hårda sanktioner mot landet? Under många år har Burma bara haft en vän i omvärlden: Kina. Den väldiga grannen i norr har investerat i landets industrier och naturtillgångar, och på så vis hjälpt militärjuntan att hålla sig kvar vid makten. Så när Burmas regering förra året plötsligt bestämde sig för att stoppa ett stort kinesiskt dammbygge uppe i norra delen av landet så vållade det stor förvåning runt om i världen, och ilska i Peking. Men varför stoppades dammen? Var det på grund av de folkliga protesterna, eller fanns det andra orsaker, andra länder som låg bakom, pressade president Thein Sein att sätta stopp för Kinas inflytande? Margita Boström reste upp till Katchinstaten i norra Burma, där den stora och viktiga Irrawaddy-floden har sin mynning. Hon besökte evakueringsbyar och samhällen runt det planerade dammbygget, där människor känner rädsla inför vad ett allt starkare Kina kommer innebära. I Indien ser man gärna att rivalen Kinas expansion begränsas. Och frågan är om det var en slump att Burmas president Thein Sein meddelade beslutet att avbryta dammbygget bara några dagar innan han begav sig på sitt första och mycket betydelsefulla besök till just Indien. Efter att ha betraktat Burma som en del av Kinas intressesfär vill nu också indierna närma sig Burma. Det säger Abanti Bhattacharya vid institutionen för östasiatiska studier vid universitetet i New Dehli, som Konflikts Daniela Marquardt pratade med. Hon ringde också upp professor Ma Ying vid Shanghais insititut för internationella studier, för att höra den kinesiska synen på vad som händer i Burma. I Kina debatteras nu orsakerna till varför dammbygget stoppats, och den allmänna inställningen tycks vara att det bara är en tidsfråga innan bygget återupptas. För en vecka sedan skrev den engelskspråkiga tidningen China Daily om vattenkraftverket som ett legitimt projekt, som kommer att gagna båda länder och lokalbefolkningen. Chefen för det statliga kinesiska kraftbolaget förklarar att "Burma är vår vän och granne så vi hoppas att projeket kan komma igång igen så snart som möjligt." Ma Ying håller med - hon tror att turerna kring dammbygget bara rör sig om ett missförstånd. Den del av Burma där stormaktskampen mellan Indien och Kina märks allra tydligast är hamnstaden Sittwe, som är provinshuvudstad i Arakanstaten med runt 200 000 innevånare. Sjötrafiken har alltid varit livig här där tre floder mynnar ut i den Bengaliska bukten. Men staden saknar en riktigt hamn och de öppna träbåtarna trängs utmed den slitna piren i Sittwe, där det under Margita Boströms besök rådde festivalyra. Och en ny hamn byggs också - men inte för burmeserna... Om man vill förstå hur bilderna...