Dragkampen om Vitryssland

Om dragkampen om Europas sista diktatur. Vad kan EU:s idealism och mjuka makt åstadkomma gentemot hårda ryska petrorubel och en diktaturs ännu hårdare batonger? Hör Kreml-kännaren, Lukasjenkos förre diplomat, svensken som formar EU:s vitryska politik, och teatergruppen som höll möten med Hillary Clinton. Och en berättelse om hur flyktingar från vitrysk förföljelse förnekas fristad i Sverige. Minsk, huvudstad i Vitryssland, den 20 december klockan 19.20 . Den vitryska journalisten Irina Khalip ger intervju över mobiltelefon från sin bil till den ryska radiostationen Echo Moskva. Då händer följande: ”Vad håller ni på med?! Drar ni ut mig?! Vad gör ni, vad gör ni?! Det är som en amerikansk krigsfilm… Idioter, kräk, fascister! De slår mig i ansiktet!” De orden i Echo Moskvas sändning är de sista som hörts sedan Irina Khalip greps och spärrades in i KGB:s fängelse i Minsk tillsammans med sin make presidentkandidaten Andrej Sannikov. Han slets ur bilen samtidigt som hustrun och fick båda benen brutna. Deras treårige son Danil tas idag hand om mormodern, men KGB har hotas omhänderta honom också. Irina Khalip och Andrej Sannikov hotas idag, tillsammans med ett tjugotal andra personer, däribland flera andra presidentkandidater, av 15-åriga fängelsestraff. Deras påstådda brott? Att ha organiserat protesterna den 19 december mot president Lukasjenkos påstått överlägsna valseger, trots oberoende observatörers rapporter om valfusk. Tiotusentals deltog i demonstrationerna, polis och säkerhetsstyrkor slog till hårt och dagarna efter greps över 600 personer.  En av dem var en person som medverkat tidigare i Konflikt. Efter valet 2006 i Vitryssland skildrade vi nämligen i programmet hur en teatergrupp blivit olaglig, men framhärdade i att spela ”under jord” – Fria Teatern heter gruppen och nu i höstas avslutade man en turné med svenska Riksteatern. Men väl tillbaka i vitryssland och efter protesterna mot valet greps teaterchefen och grundaren Natalia Koliada. Efter en dramatisk flykt ur landet dök teatergruppen upp för några dagar sedan i New York till framträdanden på en sedan länge planerad teaterfestival med det passande namnet "Under the radar" – "Under radarn". Konflikts Mikael Olsson fick tag på Natalia Koliada på La Mama-theatre på Manhattan i New York strax innan föreställningen av deras nya pjäs Being Harold Pinter där de blandar Pinters mörka texter med autentiska vitryska vittnesmål om makt och våld. Men föreställningen är bara en liten del av arbetet nu, berättar Natalia Koliada. Bland annat har man träffat utrikesminister Hillary Clinton, och fick höra att USA nu tänker göra gemensam sak med EU. Så frågan är väckt - hur kommer och hur kan omvärlden och EU hantera utvecklingen i Vitryssland? För att kunna förstå EU:s överväganden och manöverutrymme måste vi först vända blicken österut och teckna bilden av ett annat mycket viktig förhållande – det mellan Moskva och Minsk. Banden har länge varit starka. Inte minst ekonomiskt, där Lukasjenko-regimen länge varit helt beroende av importen av billig rysk olja och gas. Men förhållandet är egentligen mycket mer komplext än så. Händelserna precis före det vitryska valet, då de två länderna slöt nya avtal, och de efter, då Ryssland helt lät bli att kritisera Ljukasjenko, hade föregåtts av en period av urusla relationer länderna emellan. Vad var det egentligen som hände? Och vad kan det betyda för Vitrysslands framtid? Sveriges Radios Moskva-korrespondent Fredrik Wadström har tittat närmare på varför Ryssland fortsätter stödja Lukasjenko. ”I en direkt konfrontation med Ryssland kommer Europa alltid att förlora när det gäller kontrollen över Vitryssland.”  Det sa Pavel Sjeremet, vitrysk journalist som sedan länge bor och arbetar i Moskva och som intervjuades av Fredrik Wadström. Hur ser då EU självt på möjligheterna att påverka Vitryssland?  EU:s utrikespolitik är svårbegriplig, eftersom 27 länder är inblandade. Här finns en leende Berlusconi, som bjuder Putin på...