Ett narkotikafritt samhälle - utopi eller möjlighet?

Om en laddad drogdebatt, där synen på missbruk som en sjukdom att bota krockar med bilden av brott som måste bestraffas. Om en trasig tillvaro i ständig jakt på droger, stöldgods och en plats att sova. Möt Noomi som avgiftades första gången som fyra-åring - nu är hennes dotter knarkare i fjärde generationen.

Redan för ett år sedan var det tänkt att världen skulle vara drogfri. När FN:s kommission mot narkotika 1998 antog en handlingsplan för en narkotikafri värld var målet att det skulle vara verklighet tio år senare. I oktober förra året gjorde Konflikt ett program om kampen mot narkotikan i Latinamerika - en kamp som under decennier kostat miljardbelopp och årligen tagit tiotusentals människors liv. Under det gångna året höjde allt fler inflytelserika personer sina röster och förklarade att kriget var förlorat och nu behövdes en ny inställning till narkotika. I detta program vänder vi blicken mot den svenska narkotikapolitiken och jämför den restriktiva hållningen i Sverige, vars övergripande mål är ett narkotikafritt samhälle, med en växande trend i övriga Europa där man inriktar sig mer på att begränsa narkotikans skadeverkningar på människor och samhälle. I veckan kom ännu ett exempel på detta när Danmark öppnade sina första herionmottagningar, där de tyngsta heroinmissbrukarna kan få statligt subventionerat heroin utskrivet av läkare. Syftet är att minska kriminaliteten och ge missbrukarna en möjlighet till ett bättre liv. I studion medverkar Berne Stålenkrantz, ordförande och grundare av Svenska brukarföreningen som organiserar opiatanvändare och deras anhöriga. Hans Wallmark, moderat riksdagsledamot, och ledamot i Nordiska rådet, aktiv i narkotikadebatten och nu senast kritisk mot heroinförskrivningsprojektet i Danmark. Björn Fries, den tidigare regeringens narkotikasamordnare och nu socialpolitisk talesman för Socialdemokraterna i Stockholm. Noomi och Leif finns officiellt inte. I myndigheternas register står de som "obefintliga". Men de är igång dag och natt, med inbrott och stölder och att sälja kopparkabel till skrotar för att få ihop pengar till narkotika. Båda har missbrukat amfetamin sen tonåren och är själva förvånade över att de fortfarande lever. Men hur ser deras liv ut egentligen och hur började allt. Konflikts reporter Randi Mossige-Norheim har följt Noomi och Leif några dagar i vintermånaderna januari och februari. En av dom som länge arbetat med frågan om hur man ska ge vård till missbrukare är den italienske specialistläkaren Massimo Barra, med inriktning på drog- och beroenderelaterade sjukdomar och tidigare ordförande i italienska Röda Korset. Idag är han ordförande i internationella Röda Korsets högsta beslutande organ. 1976 startade han Villa Maraini, ett drogcentrum för vård av missbrukare som idag är det största i Rom. Redan då inriktade man sig där på det som idag kallas harm reduction, skadereducering. Syftet är att minska riskerna för missbrukare, rädda liv och ge vård. Men metoderna, som sprutbyten och injektionsrum, är också starkt ifrågasatta av kritiker som menar att de snarare upprätthåller ett missbruk än att avhjälpa det. Eberhard Schatz samordnar Correlation, ett EU-finansierat hälsoprojekt som syftar till att minska ojämlikheten i europeisk sjukvård. Han är kritisk till Sveriges restriktiva hållning i narkotikafrågan. Han ser rätten till vård som en mänsklig rättighet. Trots att  de skadereducerande metoderna använts länge i praktiken så har det dröjt tills nu innan man också på FN och EU-nivå går i den riktningen, sa Massimo Barra, när Konflikts reporter Robin Olin ringde upp honom i Rom. Programledare: Daniela Marquardt Producent: Ira Mallik