Integrationsförvirringen

Om den misslyckade integrationspolitiken. Regering, opposition och opinionsbildare är överens, men menar de samma sak? Konflikt söker svar bland restauranger i Landskrona, arbetscenter i Malmö och bowlinghallar i kommunen som utnämnts till Sveriges sämst integrerade; Vilhelmina. Och i Lund talar de lärde om en farligt förvirrad integrationsdebatt, där invandring görs till problem och döljer frågor om fattigdom och växande skillnader i Sverige.

De verkar överens, statsministern Fredrik Reinfeldt, den avgående partiledaren och tidigare integrationsministern Mona Sahlin och folkpartiledaren Jan Björklund. Överens om att "integrationspolitiken" hitills bör ses som ett misslyckande. Eller som moderaternas integrationspolitiske talesman, Tobias Billström, uttryckte saken: - Jag erkänner att vi misslyckats med integrationen, för om man vill bli frisk måste man först erkänna att man är sjuk, sa Billström. Men är alla politiker och opinionsbildare verkligen överens om vilken sjukdomen egentligen är? Och menar de samma sak när det talar om "misslyckad integration"? För några blir det nog synonymt med att "invandringspolitikens misslyckande". Och om man inte är klar över vilken sjukdomen egentligen är kan ju boten bli till ännu mer problem. Som när vår när integrationsminister Erik Ullenhag i veckan lanserade det regeringen kallar den största reformen av svensk integrationspolitik på 25 år. Där en nytt etableringsbidrag och lotsar med resultatbaserad lön snabbt ska fixa arbete till nyanlända invandrare. I kommentarsfälten på medias hemsidor kan man ana något av problemen. Där står t ex: "Vi föräldrar vet hur svårt det är att hitta enklare jobb till våra svensktalande ungdomar. Denna typ av jobb, som ju även passar rätt nyanlända invandrare, växer inte på träd.", skriver en. "Lotsas - till vilka jobb då?" frågar en annan. "Lotsar löser inte diskrimineringen", säger ytterligare någon. Redan för fem år sen slog Riksrevisionen fast problemet med att särlösningar för invandrare ställer till problem, bidrar till motsättningar mellan ett "vi och ett dom". Så var står vi nu? Vad är det som misslyckats? Och vem behöver och i såfall vilken integration? Vilhelmina, i södra Lappland, har gång på gång hamnat på en bottenplacering i den integrationsmätning som tidskriften Fokus gör varje år. Anledningen är hög arbetslöshet och många sjukskrivna. Men vad säger det om själva integrationen? Konflikts Lotten Collin åkte till Vilhelmina. Ja, vad är det som har misslyckats? Svaren drar iväg i alla möjliga riktningar - handlar det om bostadssegregationen, eller bristen på kontakt mellan människor från olika bakgrund - eller som i Vilhelmina - om vardagens irritationsmoment som vem det är som använder bibliotekets datorer. Beroende på åsiktsläger och tid menar vi olika saker med integration och dess misslyckande, för några år sedan påbjöd tidsandan att det var den strukturella diskrimineringen som sågs som problem, något som fick genomslag under den omdiskuterade integrationutredning som leddes av professor Masoud Kamali.  Idag beskriver integrationsminister Erik Ullenhag ett allt för stort fokus på omhändertagande som främsta anledningen till att integrationspolitiken misslyckats för många individer. I regeringens ny etableringsreform, "den största av integrationspolitiken på 25 år" som Erik Ullenhag kallar den, är vägen till arbete högsta prioritet. Lena Grip, kulturgeograf vid Universitet i Karlstad, anser att skillnaderna i verklighetsbeskrivning gör det svårt att finna lösningar. Konflikts Ira Mallik ringde Lena Grip och frågade vad integration egentligen betyder. I städer som Malmö och Landskrona, präglade av både stor invandring och, framförallt i Landskronas fall, stora framgångar för invandringskritiska Sverigedemokraterna, har frågan om arbete och självförsörjning länge varit prioriterad. Arbets- och integrationscentret i Rosengård, där Jahangir Hosseinkhah är chef, erbjuder hjälp med arbetssökande, studievägledning, slussning...