KONGOS KATASTROFER

Lördag 13 decemberVärldens största FN-insats och EU-betalda val hjälper inte. Krigsherrar skapar kaos och rövar bort Kongos kapital; kobolt, koppar, coltan och diamanter. Stora intressen i väst har dubbla agendor; bistånd till fred, men vinster i krig. Reportage om de som betalar; barn blir soldater, och kvinnor blir krigsbyte. Kongolesiska röster från Goma, Bryssel, Stockholm och Kinhasa. Och samtal om en lösning som ligger hos väst- och grannländerna.

Hopp blir förtvivlan. Det har varit den demokratiska republiken Kongos lott länge. Verkligheten i Kongo har dykt upp i flera av våra program de senaste tre åren. Ofta med olika exempel på akut nöd och grymheter som för tankarna till författaren Joseph Conrads nu mer än hundra år gamla porträtt av landets utsatthet i romanen Mörkrets Hjärta. Efter 10 år av strider, med de högsta dödstalen sedan andra världskriget, väcktes för två år sedan nytt hopp när FN och EU proklamerade de första fria valen i Kongo på mer än 40 år. De demokratiska valen skulle bli garanten för långsiktig fred, hävdade FN:s och EU:s talesmän.Ett drygt år efter valet av president Joseph Kabila ägnade Konflikt (11 nov-07) hela programmet åt dragkampen om Kongos naturrikedomar. Och då fanns hos flera av intervjupersonerna en försiktig optimism. Nu, ytterligare ett år senare, är allt hopp borta. Internationella och nationella organisationer för rättvisa kritiserar Kongos valda regering för att löften om omförhandlingar av alla dåliga koncessionsavtal ser ut att rinna ut i sanden. Förhoppningen om stabilitet har blivit till förtvivlan över de senaste månadernas intensifierade strider i östra Kongo som har drivit ytterligare en kvarts miljon människor på flykt. Igår (12/12) kom så rapporten som bekräftade vad många bedömare hävdat; att de två mest kraftfulla rebellgrupperna hämtar sitt stöd från Rwandas armé och regering respektive den militära och civila ledningen i Kongo. Efter många läckor den senaste veckan beslöt FN:s säkerhetsråds expertpanel i frågan om vapenembargot mot stridande grupper i Kongo att hålla presskonferens sent fredag kväll. Panelens chef och koordinator Jason Stearns (intervjuad i Konflikt 11 nov-07) berättade att panelen samlat en mängd bevis under lång tid och nu anser det säkerställt att den ledande kraften i offensiven mot Kongos regeringsstyrkor i höst, Laurent Nkundas CNDP, (Congrès National pour la Défense du Peuple) fått vapen, underhåll, baser och artilleriunderstöd av grannlandet Rwanda. Men företrädare för Kongos reguljära styrkor anklagas också av FN:s expertpanel för att å sin sida ha allierat sig med och beväpnat FDLR-milisen (Forces Democratiques de Liberation du Rwanda). Uppgörelserna efter folkmordet i Rwanda har därmed sin fortsättning på Kongos mark. Kongo och Rwandas regeringagar förnekar båda, kategoriskt, alla FN-anklagelser. Till de två större, stridande milisgrupperna, CNDP och FDLR, kommer ytterligare ett stort antal större och mindre, mer eller mindre välorganiserade, väpnade grupper; militära, kriminella eller både och. Resultatet är ett jättelikt land, stort som väst-europa till ytan, med en oerhört svag centralmakt och massor med beväpnade lokala feodalliknande krigsherrar, kryddat med nomadiserande rövare, delvis av olika nationalitet. Kongos drygt 60 miljoner invånare betalar priset; ökad fattigdom, extremt lidande och sjukdom. Bara sedan i augusti har de som tvingats fly inom landet ökat med en kvarts miljon till nu totalt dryga en miljon flyktingar. Bland dem är tusentals fd barnsoldater. Frilansjournalisten Magnus Bellander besökte i veckan östra Kongo för att träffa några av dem som bor och omskolas på FN:s barnfond UNICEF:s hem för barnsoldater i Goma. Bellander åkte också till FN:s tältläger Kibati utanför Goma där omkring 60.000 kongolesiska internflyktingar vistas. På grund av en attack i lägret igår, fredag, då en femårig flicka dödades och en annan, sjuårig flicka, nu kämpar för sitt liv pga skador, evakueras nu lägret till annan ort...