Palestinsk förskingring och bristen på klarspråk

Lördag 20 december 60 år efter Israels tillkomst är det lika politiskt omöjligt för palestinska ledare att förhandla bort flera miljoner palestinska flyktingars principiella rätt att återvända till vad som nu är Israel som det är för israeliska ledare att acceptera principen. Båda sidor vet vilka kompromisser som krävs för en fredsuppgörelse, men ingendera sidan talar klarspråk om det inför sin hemmapublik.

I år fyllde staten Israel 60 och det gjorde därmed också den palestinska flyktingfrågaN. Någonstans kring 750.000 mänskor, hälften av den palestinska befolkningen i det som blev Israel, flydde eller fördrevs under kriget 1948. Ett speciellt FN-organ - UNRWA- skapades för de palestinska flyktingarna och upprättade flyktingläger i Israels grannländer och på Västbanken och i Gaza. När Israel sedan ockuperade Västbanken och Gaza 1967 blev det en ny, men mindre flykt. Många i den vågen kom från flyktinglägren på Västbanken och Gaza och blev på så sätt dubbelflyktingar. Idag har UNRWA 4,5 miljoner registrerade palestinska flyktingar, de som själva flydde och deras ättlingar. Vår nuvarande mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén besökte flyktinglägret Bourj al Barajneh i utkanten av Beirut i förra veckan. Där mötte hon ragruppen Invincible Voice, I-Voice, i en liten hemmagjord studio med grått skumgummi på väggarna. I-voice är inspirerad både av rappare som Tupak och Immortal Technique, men också av poeter och författare som de palestinska national monumenten Mahmoud Darwish och Ghassan Kanafani och latinamerikanen Gabriel Garcia Marquez  och vissa av I-voice’ låtar innehåller också spår av traditionell arabisk musik. Rap-gruppen I-voice har dragit på sig både politikers och religiösa ledares ilska, men fortsätter att skriva texter som saknar både lojaliteter och förpliktelser gentemot någon politisk eller religiös strömning. Det är tydligen inbördeskrig som ska ge oss en palestinsk stat, hedermedalj åt konspirationen, heter det i låten. När det gäller rätten att återvända till Palestina, är inte ens tonåringarna i I-voice studio beredda att uttrycka en avvikande åsikt. Trots att opinionsmätningar visar att en minoritet av flyktingarna som lever i läger vill återvända till sina farföräldrars byar i Galillén, så vilar ett tabu över tanken på att säga det rakt ut. Men Mohamed i bandet säger att han har en egen plan, han ska försöka bli svensk eller dansk medborgare och sen åka till Israel på sitt svenska pass och återvända på det sättet. Kanske slår jag mig ner och köper mark, drömmer han. Vanna Beckman var korrespondent mellan 1966 och 68 och kom därmed att följa sexdagarskriget, den israeliska ockupationen av Västbanken och Gaza och den palestinska flyktingvåg det gav upphov till. I höst har hon varit tillbaka och återvände till flyktinglägrena i Jordanien och Libanon. I Jordanien har palestinierna erbjudits medborgarskap. Det jordanska passet, har gjort att en del har kunnat flytta till de oljerika gulfstaterna och skicka hem pengar till familjerna. Det har varit en viktig ekonomisk tillgång för alla i Jordanien. Kanske har det gjort tanken på att återvända till de gamla byarna och städerna i nuvarande Israel eller Västbanken är mindre levande i Jordanien än i Libanon. Några av dem har kunnat göra besök där, och alla har sett på TV hur svårt de har det som blivit kvar under ockupationen. Ju längre tiden gått desto osannolikare ter det sig att få användning för nyckeln som många familjer bevarar, detta att åter kunna sticka nyckeln i dörren till det gamla huset i den gamla byn där i verkligheten kanske varken hus eller by finns kvar.  I Libanon är läget annorlunda. Där bor drygt 400 000 palestinier, en tiondel av befolkningen, och ungefär hälften av dem i flyktingläger. Palestiniernas historia i Libanon är blodig, med två israeliska invasioner, med massakrer av libanesisk högermilis, till exempel 1982 i Sabra och Chatila, och så sent som sommaren 2007 utplånades ett helt läger i norra Libanon av libanesisk...