Slutet för den europeiska välfärdsmodellen?

Om vanmakt och vrede när välfärdsstaten krackelerar i krisens spår. Om greker som rasar och resignerade letter som bara vill lämna landet. Är det slutet för den Europeiska modellen vi bevittnar? Hör den indiska ekonomiprofessorn om ett Europa som blivit galet medan den tyske statsvetaren litar på att Europas största kulturgärning kommer att bestå.

Just som förhoppingarna växte om att finanskrisen höll på att släppa sitt grepp om den globala ekonomin vändes uppmärksamheten mot de många skuldtyngda EU-länderna som nästa stora problemhärd. Det som ekonomer redan kände till kom som en total överraskning för många människor som inte förstått hur bräcklig landets ekonomi var. I land efter land har tuffa åtstramningsprogram införts - Grekland, Italien, Portugal och på kort tid har människor runt om i Europa fått uppleva hur marken plötsligt rycks undan för dem och hela deras existens hotas. Sverige hör till de få länder som ännu inte har tvingats genomföra några sparprogram, medan andra länder som Spanien redan är inne på en andra runda. Förra veckan var det Tysklands tur. Som en historiskt kraftsamling presenterade förbundskansler Angela Merkel tillsammans med sin koalitionspartner Guido Westerwelle, det sjusidiga dokumentet som anger ramarna för hur statens utgifter ska minska med 80 miljarder Euro under de kommande fyra åren. Frågan är om det också blir historiskt som ett steg mot en nedmontering av det sociala skyddsnät som Tyskland en gång var föregångare i att bygga upp. Kritiken lät i alla fall inte vänta på sig och den hördes också från de egna leden, mot att det är samhällets svagaste som får bära den tyngsta bördan medan de välmående förskonas. Det var också innebörden i kommentaren från professorn i statsvetenskap Thomas Meyer som Daniela Marquardt ringde upp i Dortmund. Men trots sin skoningslösa kritik är han övertygad om att välfärdssystemet kommer att bestå, till skillnad från Beate Jonscher i Jena. Hon är utbildad litteraturvetare men förlorade sin tjänst vid universitetet efter den tyska återföreningen och har sedan dess varit arbetslös i långa perioder, trots omskolning och vidareutbildningar. Hon, liksom många andra medelklasstyskar har tappat tilltron till politiken och till staten som garant för människors grundtrygghet. Det bekräftar en undersökning vid institutet för demokratiforskning vid universitetet i Göttingen. En av forskarna bakom studien, Stine Harm, tecknar bilden av en stor grupp människor som känner sig allt mer övergivna av sina politiska företrädare. Början av 2000-talet och den första tiden efter inträdet i EU 2004, var "feta år" för letterna. Lettland blev en ekonomisk tiger i Europa. Svenska banker drev intensiva kampanjer för att invånarna i landet skulle låna pengar för att köpa hus och bilar. Huvudstaden Riga renoverades, lönerna mångdubblades och bostadspriserna steg till och med över nivåerna i Stockholm. Men sen sprack bubblan, och i början av 2008 var den lettiska krisen ett faktum: bostadspriserna rasade och arbetslösheten sköt i höjden. Sen dess har den ekonomiska krisens epicentrum, och mediernas intresse, flyttat söderut i Europa, där också protesterna når helt andra dimensioner. Och svenska banker talar försiktigt positivt om en stabilisering av Lettlands ekonomi de närmaste åren. Men samtidigt fortsätter stålbadet för letterna i det tysta. Enligt överenskommelse med Internationella Valutafonden, IMF, och svenska banker som lånat ut pengar, genomförs just nu ett massivt sparpaket, som bland annat slår hårt mot skolan och sjukvården i landet. Konflikts Robin Olin besökte Riga, för att se vilket slags samhälle som växer fram ur den ekonomiska krisen och sparpaketen där? Och han började på Gailezer, Rigas östra universitetssjukhus, som är Lettlands största. Reaktionerna mot nedskärningarna har varierat runt om i Europa. Medan letterna är, som vi hörde mer resignerade och framför allt strävar efter att lämna landet så har andra länder upplevt betydligt starkare...