USA - mellan imperialism och idealism

Lördag 3 maj På första maj, 40 år efter -68, ekar talkörerna mot USA:s politik högre än nånsin. I arabvärlden slår förtroendet för USA i botten, enligt nya undersökningar. USA - imperium eller frihetsfästning? Imperialism eller idealism?

Gud brukar vara mycket närvarande i amerikansk politik. Alla som seriöst aspirerar på presidentämbetet bör ha ett förhållande till Gud. Företrädesvis den kristne, men en längre tid har gudstron ställt till problem för en av kandidaterna eller snarare har Barack Obamas förhållande till hans tjänare på jorden ifrågasatts och i början av veckan kokade Baracks bägare över när hans pastor sedan 20 år tillbaka Jeremiah Wright gjorde sitt ”en dåres försvarstal” och predikade på nationella pressklubben. Att Wright talat om USA: s regering som imperialistisk, utövare av statsterrorism och säkert också kapabel att uppfinna AIDS blev för mycket. I tisdags bannlyste Obama sin själasörjare. Oavsett om Barack Obama blir vald eller inte måste jag svara inför Gud, inte väljarna, det styr mitt agerande, sa pastorn. Men pastor Wright har inte längre Obamas öra, för det går inte att bli president i USA med såna vänner, men pastorn har andra vänner.     När det gäller bilden av USA i arabvärlden är det två motsatta uppfattningar som dominerar. Å ena sidan finns en stor beundran för USA och västvärldens teknologiska framsteg och ekonomiska framgångar. Och många ser västvärldens demokratier som föredömen. Men här krockar också bilderna. För å andra sidan betraktas USA som skenheligt, som inte lever upp till sina demokratiska principer i relationerna med arabvärlden och som gärna offrar demokratin om det gynnar de egna intressena. Det här visar två omfattande opinionsundersökningar; dels i rapporten ”Who speaks for islam - What a billion muslims think” där Gallup-institutet sedan 2001 intervjuat 50 000 personer i 35 länder med huvudsaklig muslimsk befolkning och i det amerikanska Zogby-institutets årliga rapport ”Annual Arab Public Opinion Poll”. Konflikts Daniela Marquardt ringde upp professor Shibley Telhami vid Zogby-institutet och den egyptiske statsvetaren Abdel Monem Said.    En tredjedel av arabvärldens befolkning tror inte att en ny president kommer att förändra USA: s politik i Mellanöstern. I Michel Chossudovsky har de en åsiktsfrände. Han sa nyligen upp sig från en professur i ekonomi för att på heltid vara chef och redaktör vid Centret för Global research i Kanada. Chossudovsky har arbetat som rådgivare åt flera FN-organ och regeringar, men har under senare tid gjort sig känd som en envis och kontroversiell aktivist å kritiker av amerikansk politik. Hans senaste bok ”Americas war on terrorism” är översatt till mer än tio språk och där driver han, vid sidan av en mängd andra mycket kontroversiella teser, tesen att amerikansk utrikespolitik varit sig lik sen andra världskriget. Det finns en kontinuitet, en linje, ett återkommande mönster i amerikansk utrikespolitik, oberoende av vilket parti, eller vilken president som regerat, säger Michel Chossudovsky. Den tar sin början under president Truman, som också gett namn till den doktrin som Chossudovsky anser inspirerat mycket av senare amerikanska regeringars strategi och agerande. Alla som kan något om krigföring inser att ingen nation klarar att inleda ett reguljärt storkrig tre veckor efter en krigsförklaring, så som den 11 september var. Chossukdovsky hävdar att planläggningen måste ha startat långt tidigare och han söker stöd för sin tes i dokument som visar att tanken inte var främmande i de högre lagren i Washington. I rapport med titeln ”Återuppbyggnaden av Amerikas försvar; strategier, krafter och resurser för ett nytt sekel”. Den utgavs av det neo-konservativa nätverk ”Project for a new American century” som rymde sammanlagt många av dem som sedan skulle komma att dyka upp i George Bush regering; som ministrar, rådgivare och i fallet Dick Cheney också som vicepresident. I rapporten talas bland om att det är avgörande för...