Vem är extremist när demokratin är ur spel?

Om ett Europa där teknokrater tagit över och budgetdisciplinen styr. Hör reportage från Grekland där ett helt folk förlorat tron på det rådande systemet och extremisterna plötsligt ger svar på grekernas svåra frågor. Hör också om italienska nyfascister som vädrar morgonluft, och en brun ungersk nationalism som inspirerar - i Bromma. Samtal om folklig frustration och EU:s ansvar. Häromdagen rapporterade medier världen runt som om Dimitris Christoulas självmord. 77 år gammal sköt han sig i huvudet nära det grekiska parlamentet vid Syntagma-torget i Aten, dagen före skärtorsdagen. I ett brev till media skrev Christoulas: "Regeringen har utrotat alla möjligheter till min överlevnad, vilka var grundade i en pension som jag själv betalat genom 35 års arbete utan hjälp från staten. Och då min höga ålder inte tillåter ett mer aktivt sätt att reagera ser jag ingen annan lösning än att på detta värdiga sätt avsluta mitt liv, så att jag inte finner mig själv sökandes i soptunnor för mitt uppehälle". Den grekiske premiärministern Lucas Papademos beklagade sorgen, men protesterna som följde självmordet riktade sig i stor utsträckning mot just Papademos, en teknokrat som av många greker ses om representant för den EU-makt som ställt villkoren som nu pressar till pensionsnedskrivningar och besparingar. Förtroendet för honom och de två stora, traditionella grekiska partierna Pasok och Ny Demokrati är lägre än någonsin. Så vad händer när ett helt folk förlorar tron på det demokratiska systemet? Sveriges Radios korrespondent Katja Magnusson tog sig runt i Aten för att söka svar på den frågan. Även i EU-parlamentet hörs allt oftare retorik som menar att demokratin håller på att dödas. En av dem som uttrycker den åsikten är Nigel Farage, partiledare för euroskeptiska brittiska UK Independence Party  som intog talartribunen i EU-parlamentet i höstas och sa såhär om EU:s Greklandspolitik. Av många ekonomiska bedömare ses Italien som det land som står näst på tur efter Grekland när det gäller risken att falla över ruinens brant. I Italien utsågs också, utan val, likt Grekland, en teknokratregering i november förra året. Ekonomen och förre EU-kommissionären Mario Monti tillträdde som både premiärminister och finansminister - ledare för en regering som, likt den grekiska, snabbt genomfört drastiska reformer i enighet med önskningar från såväl EU-kommissionen som IMF och, inte minst, marknaden. Men hur har då det italienska politiska landskapet påverkats av den här utvecklingen? Är missnöjet och frustrationen lika utbredd som i Grekland? Konflikts Ivar Ekman börjar sitt sökande efter svaret på de här frågorna på Sicilien i januari i år. Gäster i studion för att diskutera dessa frågor är Björn Elmbrandt, återkommande skribent i oberoende radikala Dagens Arena och författare till en rad böcker, nu senast Europas stålbad – Krisen som slukar välfärden och skakar Euron, samt Cecilia Wikström, EU-parlamentariker och ledamot av EU- och euro-positiva Folkpartiets styrelse. Programledare: Mikael OlssonProducent: Ivar Ekman