Antons mormors mormor satt på en guldgruva

Margareta Lundberg satt utan att ha själv ha en aning om det på en enorm guldskatt. I dag är det inte många som minns henne men på 1920 talet kom reportrar resande från när och fjärran för att träffa henne. Lyssna på alla avsnitt i Sveriges Radio Play. Den unge släktforskaren Anton Rosendahl är ättling till Margareta och han har slagit sig ner på fastubron till hennes gamla stuga i Boliden. - Margareta Lundberg var min mormors mormor. Hon föddes i Bjurliden här utanför Boliden och hette Gustafsdotter Marklund i efternamn som flicka. När hon var 28 var gifte hon sig med Johannes Lindström från Bjurvattnet och dom fick tre barn tillsammans. Men 1897 dog Johannes av en njurinflammation. Margareta bodde kvar i Bjurvattnet ett tag men fick göra dagsverken för 50 öre per dag för att klar sig, Det yngsta barnet var då halvår, berättar Anton Rosendahl. Två år senare gifte Margareta om sig med drängen Karl Eliasson Lundberg från Jörn som var tio år yngre än Margareta. De flyttade till Fahlmark där de köpte ett hemman söder om Skellefteå. Efter några år flyttade de vidare till Bjurliden där de hann bo i ett år innan Karl hastigt dog i lunginflammation. Då var Margareta gravid med sitt femte barn. 1924 upptäckte man guldfyndigheter på Margaretas mark som hette Fågelmyran. Hon blev kontaktad av gruvbolaget som ville köpa hennes mark. De erbjöd henne 20 000 kronor eller betalt per ton guld som de skulle bryta i gruvan. - Men Margareta valde 20 000 kronor med ett villkor att byborna skulle få jobb i gruvan. Efter det började samhället Boliden växa fram. Innan dess var det bara skogs- och myrmark här. Och det var faktiskt ett feltryck på kartan som gjorde att samhället fick namnet Boliden istället för Bjurliden. Skellefteåbladet 13 augusti 1927 Våra läsare ha så ofta hört änkefru Margareta Lundbergs namn förekomma i samband med tillkomsten av Västerbottens Klondyke, att det kan vara på tiden att vi presenterar henne och hennes gård. Det var ju fru Lundberg som från sina ägor sålde den mark där Bolidens gruva sedermera öppnats. Inte visste hon den gången att det var miljonvärden å egna ägor hon avyttrade för 20 000 kronor. I hennes och lekmannens ögon var ju Boliden endast en myr, där ingen odling var påtänkt och där skogen inte ens hade gynnsam jordmån att växa uti. I mitten på juli månad år 1925 var det som man riktigt började förstå att någonting förestod å hennes ägor upp vid Boliden. Byn som bestod av 7 á 8 grannar var förut nära nog isolerad från yttervärlden. Där fanns en 6 km lång väg. Men den borde hellre ha hetat stig. Nu har Bjurliden i hast fått en bred och fin landsväg dragen mitt genom byn. Bjurlidsbönderna i gemen ha också i materiellt hänseende kommit åtskilliga pinnhål högre upp tack vare den snabba utveckling som gått över dessa trakter. Mången menar naturligtvis att fru Lundberg sålt billigt. Men hon är nöjd med var hon fått. Och hela bygden har ju fördel av att initiativet till gruvdriften togs och därmed försörjningsmöjligheter för så många människor skapades. Anton Rosendahl tar fram några fotografier han har i sin släktforskning. Han var bara 19 år när han tog över sin mormors fotografier och andra släkthandlingar och har på så sätt blivit familjens historiebärare. Veckojournalen december 1928 Härreligen, ha herrn rest så olyckligt långt bara för å tala vä en gammkärring? Ja, då gétt han väl få stiga in! Margareta Lundberg i Bjurliden , en pigg och kry 61- åring vars friska utseende vittnar om ett kärnsunt liv i skog och mark, på åker och äng, och vars hår ännu knappt företer en enda grå strimma, håller just på med att baka våfflor, under det att hennes unga och verkligt täcka döttrar syssla med bak och lördagsrengöring. Mor...