Nina Hemmingsson

KONSTNÄR, SERIETECKNARE. Om bottenlös ledsamhet, ett nagellack som heter Trophy Wife, tecknandet som en livsnödvändig ventil och döden som ett vitt trästaket. Serietecknaren Nina Hemmingsson målar i sitt Sommarprogram en skarp och bitvis svart bild av sin verklighet.  ”Tanken har så kort väg från hjärnan, genom armen ut på pappret och under den korta tiden hinner jag inte bli smart”, så beskriver Nina Hemmingsson sin skaparprocess. Extra viktigt är det att fortsätta processen om den känns pinsam för då är man något viktigt på spåren. Hon beskriver hur hon som barn skapade sin estetiska världsbild där föremål laddades med känslor. Väntan blev ett naket träd, eld blev glädje, mamma var lika med en grön Volvo 240 och döden blev ett vitt trästaket. I Sommar i P1 berättar Nina Hemmingsson att hennes hem är fullt av ”bisarrt många pennor”. En nödvändighet för att i alla lägen kunna få tag i en penna när kroppen stelnat av sorg och svärta och behöver förlösas genom tecknandet. Om Nina Hemmingsson Konstnär, serietecknare, 43 år. Född i Uppsala, bosatt i Stockholm. Hennes serier beskrivs ofta som svartsynta, träffsäkra, lätt absurda och med klarsynta, dräpande repliker. Skriver oftast så kallade enrutingar, då serien endast är en ruta lång. Utbildad på Konstakademien i Trondheim och Wiks folkhögskola. Debuterade 2004 med albumet Hjälp! skrivet tillsammans med Sara Olausson. Har också gett ut album som Snyggast på festen, Så jävla normal och poesiboken Det var jag som kom hem till dig. Hennes serier har synts i tidningar som Galago, Arbetaren och Aftonbladet. Säger sig inte inspireras särskilt mycket av annan konst utan mer av modiga förhållningssätt. Har tilldelats Karin Boyes litterära pris och Svenska Serieakademins pris Adamsonstatyetten. Promenerar minst fem kilometer varje dag. Producent: Jenny Teleman